Sandra Lysén

Sommarcups tävlingen i Söderhamn hade jag sett fram emot jättemycket, gillar verkligen den banan. Starten gick och allt gick bra ända tills andra varvet. Jag låg tre minuter före andra tjejen i Tjejklassen och allt kändes superbra. I mitten på andra varvet vet jag inte vad som hände, jag kom in på helt andra tankar och blev mycket okoncentrerad, vilket ledde till att jag gjorde ett fel spårval och fastnade. Det tog bra många minuter innan jag var lös. Tillslut kom jag lös och hade blivit omkörd av i stort sett alla som jag kört om tidigare. Det var bara att köra på igen. Jag kom ikapp flera stycken och jag kände att jag hittade flytet igen. Men åter igen på 3e varvet försvann koncentrationen IGEN:S Även denna gång gjorde jag ett fel spårval och fastnade igen... Fick hjälp av två tjejer i skogen men jag lyckades inte ta mig lös. Jag lämnade hojen och började gå mot depån för hjälp. Fick hjälp att bryta lös hojen och därefter bestämde jag mig för att inte fortsätta. Detta pga att mitt stora mål denna vecka var att köra SM i Njurunda och jag hade ingen lust att köra slut på mig själv genom att slita lös hojen.

Kl 10.45 gick starten för mig i Njurunda. Jag kände mig riktigt taggad. Dagen innan gick jag gräsprovet och enduroprovet för att jag skulle förbereda mig på vad som kommer. Gick dock inte transporten, vilket jag borde ha gjort om nu det hade gjort mig klokare. Kan säga att denna tävling är den tuffaste och jobbigaste jag någonsin har kört. På transporten kunde man inte köra motorcykel utan en stor del av den fick man bära/slita/lyfta motorcykel. När jag tillslut, på något sätt lyckades ta mig igenom transporten väntade gräsprovet. Det var bara att starta och köra i mål på första SS1, allt kändes bra förutom att orken inte var på topp. Jag körde vidare, startade på SS2 och SS3. Crossprovet, SS3, var det provet som jag tyckte var svårast samtidigt som jag tyckte det var den roligaste. Extremprovet på streckan är något jag inte är så superduktig på, hann ramla x antal gånger och tappa kedjan innan jag var i mål. Jag gick i mål på första varvet och jag var ganska så jäätte trött. Men beslöt mig för att fortsätta. Under transporten denna gång fastnade jag ordertligt och jag kunde inte ta mig lös. Jag vilade ett bra tag i blåbärsriset och visade alt.spår för de övriga förarna. Tillslut kom en kille och hjälpte mig lös. Därefter kunde jag äntligen fortsätta. Lyckades ta mig till SS4 och starta på den. Var riktigt trött efter transporten, körde fast i ett spår på provet. Jag körde vidare och på en rakstäcka strax innan mål fick jag ett kast och gled av fotpinnen och satte ner benet stumt i backen så knät böjdes bakåt. Det gjorde RIKTIGT ont kan jag lova. Trodde inte jag skulle kunna fortsätta efter det. Men efter ett tag släppte smärtan och jag körde i mål. Startade på SS4, enduroprovet, hjälpte till att "paddla" med fötterna på stenar uppför en stenig backe. Kände att smärtan i knät kom tillbaka ganska rejält. Någonting måste ha hänt i knät. Passade på att tappa kedjan ännu en gång. Körde vidare in i mål på streckan trots smärtan. Därefter beslöt jag mig för att bryta. Att köra extremprovet med den smärtan är nog ingen smart idé, jag var glad att jag hade tagit mig så pass lång i tävlingen ändå. Startade tyvärr inte dagen efter pga knät. Nya tag till nästa år?   

Idag har det gått fyra dagar sen tävlingen i Njurunda och jag är vrålförkyld. Så nu är jag hemma och kurerar mig. Blir tyvärr ingen tävling för mig i morgon i Sommarcupen. Bättre att jag blir frisk till den 22a augusti då näst sista DSM tävlingen går i Östhammar. Kan även tala om att knät känns mycket bättre, åkte nog på en rejäl sträckning. Är dock inte helt bra med betydligt mycket bättre!

Hej svejs!